Min bror hade sommaren 1972 en skiva som hette Obscured by clouds med Pink Floyd. Efter att just nu läst boken: Pigs might Fly, The inside story of Pink Floyd, fick jag reda på att skivan, för övrigt soundtracket till filmen The Valley spelades in på bara 2 veckor, oerhört snabbt för att vara Pink Floyd.

Mitt musiklyssnarintresse började redan 1965 då jag hade hört Rock and roll music med the Beatles. Kom ihåg att jag sprang omkring på gräsmattan och härmade John Lennon och tillhörande pianoklink. Lång senare fick jag möjligheten att beskåda låtskrivaren av Rocknrollmusic, Chuck Berry på Skeppsholmen. Har sedemera fått uppleva live konserter med många av mina gamla 70-talsidoler: Frank Zappa, Santana, Bob Dylan, John Fogerty, Dizzie Gillespie, Kjell Höglund, Moody Blues, John Mayall, Johnny Winter, Peter Green, Alvin Lee, Leonard Cohen, Peter Gabriel, Yes, Roger Waters mfl. Senare i okt kommer Jean Michell Jarre till hovet.

Tidigt 70-tal

Min Pappa Birger hade fått ett uppdrag då han befann sig i stan (i detta fall Umeå). Köp en skiva med Leonard Cohen kommenderade vi honom. Sagt och gjort, han gick in i Burmans skivbutik och kom tomhänt därifrån. Vad hände frågade vi därhemma? Jo, jag gick in och sa: "Jag ska ha en skiva med Leonard Kohen. -Butiksbiträdet svarade (förmodligen i brist på nödvändig kunskap) "Här för vi inga kor".

1973 gick jag själv in i samma skivbutik. Dark side of the Moon hade precis släppts. Då jag tittade bland alla Pink Floyd skivorna hittade jag ett konvolut med en ko på. Jag köpte den i stället. Burmans musik låg på en gågata. Ljudet av en motorcykel kom från vänster öra och ut i högra i början av ledmotivet "Atom heart Mother". Jag provlyssnade i lurar och det var precis som en verklig motorcykel rivstartade och passerade utanför butiksfönstret 1973 i Umeå. Dark side of the Moon och sedemera även Wish you were here fyllde även de upp min skivsamling. Jag blev helt såld. Hade farsans gamla avlagda 50-talshatt på mig i plugget där jag textat Pink Floyd på fronten.

Runt 1975

Fick Leslie West i mitt framhjul då jag cyklade hem från skolan i full speed för att så snabbt som möjligt hinna hem för att lyssna på bandet Mountain, som jag lånat från polaren Janne. Det var första och enda gången som jag sett stjärnor. Jag gjorde en frivolt och hamnade med huvudet före rakt på den ishala asfalten efter det att konsumkassen med vinylskivorna fastnat i ekrarna på cykeln.

Sedan på gymnasiet lånade och lånade jag ut en hel del vax. Fortfarande har jag kvar inspelningar av bla Yes, Genesis, tysk krautrock och Fushionsjazz. Wasa Express gjorde ett bejublat liveframträdande (tror det var 1978) på tre timmar med Åke Eriksson i sitt esse i Mimerskolans matsal. Åke sa bla."Det här får man stipendium för" när han tryckte på med sin karakteristiska stil på sina dubbla obligatoriska baskaggar.

Damer

Jag hade ingen större lycka med damer under högstadietiden. En finnig endorfinpreppad uthållighetsidrottare var nog inte det första tjejerna i min ålder tänkte på. Lyckades en gång i alla fall med konststycket att få till en sk björnkram med klassens snyggaste tjej i åttan på UG. Jag stank emellertid en hel del av sk hemgjorda drycker och det hela var nog inte den mest angenäma upplevelse för någon av oss.

Det var och kanske är fortfarande så att traktens ljuvliga amazoner är/var just ute för att åka amazon och samtidigt lyssna på kramgoa låtar och saxparty med någon med körkort som var/är både 3-4 år äldre än vi 14-15 åriga grabbar.

Ingemar Nordström var på den tiden ljusår ifrån Pink Floydmusiken jag lyssnade på. Därför blev jag glatt förvånad då en dam, vi kan kalla henne Karlsson visade sig också gilla Pink Floyd. Förmodligen hade hon fått syn på min dekorerade hatt. Det visade sig också så att hon inte var från orten utan precis hade anlänt från inlandet. Det var från den stunden mitt stora skivbytarintresse igångsattes. På den tiden var Manfred Manns Earthband och framförallt Frank Zappa stora. Minns att jag och Karlsson (man kallade varandra vid efternamn i Ångermanland), jag fick själv heta enbart Lindahl ända upp i 20-årsåldern. Numera här i Svealand är det nästan bara yrkesmilitärer och Lindahl på tennislekisen försöker skoja till det med att exempelvis kalla en 5-åring för Cedergren. Kom i detta nu på att vår kompanichef 1979 i Sollefteå just hette Cedergren.

Jo, var var vi nånstans? jo i Nordmaling. Jag och Karlsson försökte oss även på en analys av Frank Zappas formidabla Dinamo Hum.

Kiss my aura...dora

M-M-m... its real angora

would yall like some more-a?

Right here on the flora?

An how bout you, fauna

Ywanna?

Dagen efter vi slutat nian ställde jag ut högtalarna på gräsmattan utanför huset och spelade hemmainspelningar från radioprogrammet tonkraft på rullbandsspelaren med bla Nationalteatern och Ulf Lundell. Bjöd även in Karlsson och polaren Pelle. Tonerna från Shine on your crazy diamond hördes flera kvarter bort berättade de entusiastiskt då de anlände.

Wish you were here skivan liksom föregångaren Dark side of the Moon är väldigt mycket Roger Waters och de andra medlemmarnas upplevelser av grundaren Syd Baretts tragiska dekadens.Syd Barett kom på namnet Pink Floyd efter två ganska okända blusmusiker som hette Pink Anderson och Floyd Council. Barett var en jättetalang och första Floydhiten kom redan 1966 med Arnold Lane. 1967 spelade man in The piper at the gates of dawn samtidigt som the Beatles gjorde sin berömda Sergeant Pepperskiva i rummet intill i Abbey Roadstudion. Sen gick det snabbt utför med Syd. Det blev alldeles för mycket LSD och redan 1968 gick det inte att ha kvar honom i bandet. En månad januari 1968 var Pink Floyd ett femmannaband sedan Syds kompis David Gilmour tillkom.

Bandet fortsatte att experimentera sig fram i tidsenlig psykadelisk anda. I samband med Meddlealbumet 1971 kände alla fyra Pinkfloydarna att de var på rätt väg och skivorna Dark side of the Moon och Wish you were here tillhör rockhistorins milstolpar.

Dark side.. präglat av Richard Wrights mjuka personliga klaviaturer där den instrumentala Great gig in the sky behövde en vokalist. Producenten Alan Parsons (han som startade Alan Parsons project -75) kände en dam som han trodde passade för jobbet. Hon Clare Torry fick sedvanligt studiogage för 3-4 tagningar. Hon blev sedemera ytterst förvånad då hon hittade skivan i en butik och hennes namn fanns med på konvolutet. Vid den tidpunkten var det nog ingen som trodde att albumet nu  på tvåtusentalet kommit upp i nära 40 milj sålda ex.

Eftersom Clare ansåg sig bidra med så mycket på just låten Great gig in the sky stämde hon Pink Floyd 2004 och står sedan 2005 som medförfattare tillsammans med Richard Wright.

Jag gillar låten Have a cigar från Wish you... Det är en tuff sång med ett härligt tryck. Vad jag inte visste förrän nu är att sångaren inte tillhör Pink Floyd. Varken David, Richard eller Roger kände sig kapabla att genom sina vokalinsatser göra låten rättvisa. Räddaren i nöden blev Roy Harper som jobbade med en egen skiva i rummet intill i den berömda Abbey Road studion. Harper erbjöd sig att sjunga Have a cigar och det gjorde han. Har hela tiden trott att var David Gilmour. Vad bra David sjunger kommer jag ihåg att jag tänkt.

Efter dessa formidabla album började den enorma kreativiten att sakta börja sina. Richard Wright och David Gilmour bidrog inte med några låtar längre. I boken berättade de att de på något sätt var lite slöa efter framgångarna som kom så plötsligt 1972-1975.

Den store motorn i bandet blev from 1975 Roger Waters. Han hade fingrarna i det mesta som rörde Pink Floyd. Animalsturnén med den berömda grisen och framförallt the Wall med skiva, konsert och film. Efter 1980 då bandet splittrades efter inre slitningar försökte bandmedlemmarna med div soloutsvävningar. Det blev inga större framgångar för någon av dem beroende på att Pink Floyd liksom ett fotbollslag hade rätt kille på rätt plats, vilket åren 1970-1977 då de var som störst bekräftar. De var alla i rätt ålder 25-30-årsåldern och hade en säker trummis i Nick Mason, en guraspelare av gudsnåde i form av David Gilmour. Ett stort musikaliskt geni i form av Rick Wright och sist men inte minst den geniale textförfattaren och låtskrivaren Roger Waters.

Pink Floyd kände i början av 1972 att de hade något stort på gång och ville gå grundligt tillväga. Bla testade de många av låtarna inför publik 71-72. Albumet spelades sedan in mellan juni72 och jan73.

Alan Parsons var producenten. Han lyckades framkalla en fantastisk ljudbild. Crime of the Century med Supertramp från 1974 är också det en skiva med fantastisk ljudkvalité även om det inte är Parsons som producerat den.

Ni som i detta nu fortfarande är ovetandes om eller har undgått att ha upptäckt Pink Floyds storhet är i den digitala teknikens tidsålder är hjärtligt  välkomna att besöka Youtube där numera finns en mängd klipp finns från de goda Pink Floydåren.Det finns hela filmer på timmen och över på Youtube.

Kan rekommendera bla: Meddle a classic album, Making wish you were here, Fat old sun etc