Pistol Pete

Efter Born to run som förresten har samma namn som Bruce Springsteens berömda vinylskiva från 1975, där den framlidne Clerence Clemmons gjorde ett häftigt saxsolo och den numera TV-aktuelle med Norska Lillehammerserien Little Steven spelade gura. Jag kommer nu personligen med lite kommentarer angående boken av och med Pete Sampras publicerad 2008. Den heter Champions mind och innehåller en blandning av allmängiltigt material och inte minst kuriosa av olika slag som speciellt ligger mig närmast hjärtat. Jag hade en gång en lumparkompis vid namn Ahrnström som mitt under lunchen vid T3 i Sollefteå utbrast: Ostbiten är kryddan på mackan !!! Det är precis detta som förgyller livet. Anekdoter och detaljer satta i olika sammanhang som ger AHA-upplevelser är det som likt ostbiten är livets krydda.

Nu är det nämligen så att ostbiten just nu är de fina olika typer av klubbkläder som för tillfället finns i Tennishallen för utprovning och beställning. Kära tennisintresserade ta er ner till hallen och skriv upp er på ett par shorts eller varför inte en Bob Dylan jacka eller varför inte ett par mysbyxor. Deadline är 1 okt så skynda er på.................................................

Pete Sampras eller Pistol Pete som är ett bra smeknamn visste redan som sjuåring att han skulle bli tennisproffs och i och med detta som han själv säger: Let the racket do the talking.!

Många förändringar inom tennisen skedde under Petes karriär. Pete började spela med träracket och gick sedan vidare till Wilson pro staff 85 kvadrattum  som han strängade med hör och häpna 33kgs tryck med supertunna natursenor. Förmodligen var den racketen som var custommade med extra blytyngder så gott som ospelbar för gemene man.

Under 90-talet då Pete slog igenom dominerades tennisen av många amerikaner från samma generation. Många kända namn förekom under denna tid och även många olika typer av spelstilar. USA hade Pete och Michael Chang född-72(vann franska 89), Jim Courier-70(vann bla franska 91,92), Andre Agassi (vann alla majors). Europa hader bla Stefan Edberg, Boris Becker och även den numera bekante Ivan Lendl(Murrays tränare) som förresten bjöd in den unge Sampras till sitt fashionabla hem för att lära känna honom både som person och tennisspelare. I boken uttrycker Pete det som om han trodde att Lendl som var i slutet av sin karriär eventuellt var intresserad av en tränarkarriär. Det har visat sig att så förmodligen var fallet även om Lendls insatser som tränare kommit först nu i och med Andy Murray.

Många tennisprofiler utmärkte sig under 90-talet som sagt. Det var bla många duktiga serve/volleyspelare typ Goran Ivanisevic, Pat Rafter, Tim Henman för att nämna några. Peter Korda från Tjeckien en annan duktig Europé med härligt sting i grundslagen, honom såg jag själv mot Pete i Globens annex /Sthlm Open) i början av 90-talet.

Pete säger att tennisen i USA kan delas in i två kategorier. Östra delen är mer för högre samhällsmedborgare, ex Boston, New Yourk, Phaladelphia. I Kalifornien på västra delen är tennis mer en enkel tillgänglig sport. Där finns många billiga tennisbanor av cementunderlag som många kan spela på, sk Public Courts. Tennisens kända racketgrepp kommer från de olika regionernas mest vanliga spelunderlag och vilket racketgrepp som passar bäst på dessa underlag. Continental(hammargrepp) Europa. Eastern (Östra USA) och Western (Kalifornia).

Väldigt tidigt lärde sig Pete att stå på främre fotens häl (som Sharapova) innan han började serverörelsen för att sedan flytta tyngdpunkten och därigenom på ett lättare sätt hitta timingen. Den tränare som lärde honom detta åkte sedemera(långt senare) i Fängelse för Child abuse. Pete Fischer var tränarens namn och han kom ibland hem till familjen Sampras med en 16mm projektor och visade filmer efter middagen innehållande gamla 50 och 60-talsfinaler mellan bla Rod Laver (Sampras idol), Ken Rosewall och Lew Hoad. Den unge Pete var grymt imponerad av hur mjukt och fint Laver spelade.

Det var även Ficher som övertalade Pete att gå över till enhandsbackhand då han var 14år. Fisher hade förhoppningen att Sampras skulle bli en ny Rod Laver och för att vinna Wimbledon i framtiden var en enhandsbackhand att föredra. En viss Stefan Edberg från Sverige gjorde samma sak och vann även han Wimbledon, inte sju ggr som Pistol Pete men i alla fall 2ggr.

Det var tufft för Pete med sin nya backhand. Han förlorade en hel del matcher under en tvårsperiod. Han mötte under den tiden bla Michael Chang i en match och Pete uttrycker i boken: He started to hammer me...

Lång tid tog det för Pete att få igång sin backhand men plötsligt bara lossnade det och även serven lossnade. Pete började plötsligt att slå serveess. 1989 som 17-åring mötte han Mats Wilander som året innan vunnit tre majors och i US-Open 1988 slagit Ivan Lendl i finalen.

Sampras vann med 6-4 i skiljeset mot Mats i Flushing Meadows andra omgång. Året efter 1990 vann Pete US-Open som 18-åring efter att ha slagit ut Dan Goldie, Peter Lundgren och Jacob Hlasek. Sen vann han mot Lendl i kvarten, McEnroe i semi och till sist André Agassi i finalen den 9 september 1990.

Peter berättar att första gången han mötte André i en match var som 12-åring i Northbridge California. Agassi dök upp med sin Pappa i en stor grön Cadillac som den Las Vegaspojke han var.

Det är kanske där skillnaden ligger mellan Las Vegas Agassi och Kalifornia Pete. Enligt Pete själv var han inte på något sätt hårt hållen av sina föräldrar. Han var i stället driven av sin egen målmedvetenhet och hängivenhet. Sampras personlighet är också intressant. Han är närmast blyg i sin framtoning men på tennisbanan är han stentuff vilket så här i efterhand påminner om en känd svensk med enhandsbackhand.

Även om jag inte läst Agassis bok än så misstänker jag att han har lite andra erfarenheter av sin tennisuppväxt med bla bollmaskiner och hårt drillande av pappa Mike och Nick Bolleteri.

Vi får sedan följa Pete i kronologisk ordning från första Grand-slamvinsten 1990 till den sista 2002. Han mötte även då Agassi och vann med 6-3,6-4,5-7,6-4.

Pete berättar också hur han träffade sin fru. Vid den tidpunkten i mitten av sin karriär var han nedlusad med dollar som man säger. Då kan man förmodligen göra som han gjorde och lyckas. Snygga damer dras till rika killar eller är det tvärtom?

Under en skadeperiod var Pete på bio och såg filmen Love Sticks med en kompis. Bridgitte Wilson spelade en av huvudrollerna. Kompisen John Blake kände till Holywood och lovade att fixa en dejt mellan Pistol Pete och Bridgette. Hela konceptet fungerade och efter en trevande och blyg inledning på en italiensk restaurang blev de till slut ett par ämnade för varandra.

Precis när jag skriver detta är det två st Armstrong som står i rampljuset. Båda från USA. Den ene levande och erkänner inte att han använt dopingpreparat men ger ändå upp att rentvå anklagelserna och bevisa sin oskuld. Gemene man svävar fortfarande i ovisshet.

Den andre Armstrong har gått ur tiden. Apropå Nostalgi så minns jag ännu i dag som det var i går då man uppe i Övre Soppero såg de svartvita bilderna en julinatt 1969 då Neal tog första steget som var stort för mänskligheten men litet för människan på månen.

I slutet av boken presnterar Pistol Pete sina konkurrenter och sammanfattar det hela med att från dessa 90-talsspelare plocka fram den tidens ultimata tennisspelare.

Det blev: Agassis backhand

Gorans 1:a serve

Stichs 2:a serve

Rafter/Edbergs volley

Hewitt/Changs snabbhet

Becker/Ferreira/Agassis forehand

Courier/Chang/Edbergs mentala styrka

Agassis servereturer.

Frågan är nog om inte Pete själv är den ultimata tennisspelaren. Det som hela tiden legat på hans minuskonto har varit utebliven Roland Garrosvinst. Pete trivdes aldrig på grus även om han gjorde fina insatser i bla Rom och i Davis Cup på grus.

I veckan avgjordes US-Open. De fyra stora har under senare år partat på majortitlar. Först var det Federer, sedan Nadal, sedan Djokovic och nu äntligen Murray. Listan är också åldersmässig. Vad händer nästa år? Troligen är det 25-åringarna Murray och Djokko som blir dominanter och Raffa och Roger utmanar med en eller två strötitlar. Fysiska kraftprov är det onekligen då de fyras gäng möts.