I tidigare inlägg har jag ganska strikt hållit mig till det aktuella ämnet. Livet är emellertid mer mångfasetterat än exempelvis ett maratonlopp eller en fiskmås. Jag upptäckte av en slump popsångaren Kjell Höglund  sommaren 1976 vid köksbordet hemma i Nordmaling

då jag lyssnade på radioprogrammet visstunden. En låt som han framförde tillsammans med gitarristen Anders Bränngård var Nattlig episod med allkemisten Karl Marx. Höglund förklarade då att han gjort en låt precis som han velat göra den. Det var en salig blandning av mytologi, historia, livsåskådning, samhällsanalys, psykologi mm. Jag tror att jag med denna Höglundinspiration med pennans hjälp på något sätt kan frigöra mina intuitiva och kreativa krafter på ett mer ändamålsenligt sätt. Kjell pratar också om om något som han benämner som mytologisk laddning. 

Kjell får sin inspiration av något i hans liv som ger upplevelser av olika slag från mytologiska berättelser, sagor, filmer, musikstycken etc som han intuitivt känner är bra och passar hans personlighet. Han nämner bla James Hiltons roman Bortom Horisonten. Från den fick han inspiration att skriva sången Vägen mot Shangri-la. Andra inspirationskällor är filmerna Casablanca och Jakten på den försvunna skatten.

Det finns många vägskäl och episoder i var mans liv som får nya vändningar pga sådana mytologiska laddningar som Kjell Höglund beskriver. Personligen har 70-talet präglat mig

i allra högsta grad eftersom åren mellan 10-20år är de åren i livet som ens personlighet grundläggs och utvecklas med mycket hjälp av sk mytologiska laddningar. Tycker bla om att lyssna på många poplåtar från den tiden. Fortfarande får jag gåshud av suggestiva Creedence Put a spell on you och Deep Purples Child in time i min mp3 på rullskidpassen och löprundorna.

En TV-serie som gick i mitten av 70-talet var Vilhelm Mobergs Raskens. Jag och några klasskamrater från nian gjorde parodi på den med rullbandspelarens hjälp. Sedemera spelades den upp för klassen på en Svenskalektion. Ett annat ämne var 1600-talets Häxprocesser. Det hela visade sig bli mer av ett Psykadeliskt Pink Floyd porträtt eftersom deras musik förekom då det skulle sättas eld på bålet.

En annan Vilhelm Moberg 70-tals tvserie som berörde mig var Din stund på jorden. Där får man följa en pensionerad äldre man som utvandrat till Amerika i unga år. Han har minnen från sin barndom där huvudfiguren är hans bror som hastigt drogs bort från jordelivet i vid 19 års ålder. Under sommaren har boken gått som följetong i radions P1. Spontant känner jag att Min stund på jorden har en stark mytologisk laddning. Jag vill emellertid ändra titeln till Min stund på jorden. Om jag skriver om min stund på jorden kan jag blanda allt mellan himmel och jord (inte himmel direkt kanske) förutsättningslöst i min hörna.

Nu plötsligt har jag det framtida konceptet klart i min Hörna. Varför inte blanda alla funderingar, idéer, drömmar etc med integrerat med även andra intresserade gästtyckare och skribenter med alla former av intressen. Nästa inslag i Hörnan blir då Min stund på jorden 2. De senaste 35 åren har Biofilmerna envist kört på med uppföljarkonceptet. Jägarna 2 har numera kommit upp på Biograferna. Kan bli i tjatigaste laget då det i många fall blir uppföljaren till uppföljaren som i sin tur blir uppföljarens uppföljarens uppföljare. Då börjar det mer och mer likna Lars Ekborgs berömda eländets eländes elände vilket Poltergeist 3, Hajen 4 och Omen 8 bekräftar.

I mitt fall här på hörnan behöver nog inte gemene man oroa sig för detta fenomen eftersom just min stund på jorden innehåller mer intressanta ämnen än exempelvis Norman Bates i Psycho 3 eftersom Alfred Hitchcock lämnat arenan för länge sen då den filmen spelades in.

Apropå  mitt kulturelle intresse är jag sjukt intresserad av att få titta på de svartvita 30 minuters Hitchcock producerade tv filmerna från 60-talet. De gick då på svt:s enda kanal med Hitchcocks egna kommentarer. Där kan man tala om mytologisk laddning.

Såg förresten Firmafesten häromdagen. Roffe Bengtsson, Stellan Skarsgård var briljanta. En annan Svensk kultfilm är Stig Claessons Vem älskar Yngve Frej. Lars Molins TV-filmer är också de briljanta. Avslutar med så långt tillbaka i tiden som 60-talet. Ungdomsserierna Kullamannen och Kråkguldet var spännande för oss lite yngre. Bombi-Bitt och jag efter Fritiof Nilsson Piraten var något man inte missade när det visades. Listan kan göras lång.........Böcker i form av Sagan om ringen mm ej att förglömma.

Önskar alla läsare en fin stund på jorden med många inspirerande mytologiska laddningar.