Börjar med att Gratulera Robert Zimmerman som fyller 70 år nu till veckan. Min dotter sa en gång i tiden att han heter Bob Hyllan. Han sitter på hyllan. Never ending tour fortsätter....... Never ending tour fortsätter även med Gunnars Hörna. Träffade en Slim Borgudd lookalike under Majspelen som berättade att han börjat att läsa hörnan. Kanske beroende av mina påtryckningar men en läsare är bättre än ingen läsare.

Det löptes Göteborgsvarvet den gångna helgen med 60 000 deltagare. Till helgen kommer Stockholms Marathon att genomföras. Första loppet gick på Stockholms gator 1979. I min ungdom testade även jag att lufsa runt 42195 metersbanan. Jag flyttade ner till Trosa/Vagnhärad för att studera på Stensunds Folkhögskola 1981. Där gjorde jag sällskap med några grabbar med spring i benen med målsättningen att genomföra "Maran" 1982. Sagt och gjort vi sprang många skogsrundor och även Ådarundan 16km på asfalt för att vänja benen löptes minst en gång/vecka. Det föll en hel del snö vintern 81-82 så löparskidorna plockades fram för att spetsa uthålligheten ytterligare.

När jag stod på startlinjen en junidag 1982 visade termometern på dryga 30 grader och den stekande solen bidrog till att att vi skulle vara med om en riktig mara.Frank Andersson, Floyd Paterson och Ingemar Johansson stod även de på startlinjen tillsammans med 10 000 andra löpglada människor. Jag startade ganska långt bak som 7400 man och fick extra självförtroende när jag hela tiden i ytterfil passerade löpare. Första milen passerades efter ca 56 minuter, Var mycket nöjd med loppet och kunde staplandes med stumma ben och knän ta mig till en bostad i Värtahamnens närhet där kompisen Ove redan låg i badkaret med en W-pinne i näven då jag anlände. Tyckte at det var märkligt eftersom den gode Ove var 40 minuter efter mig i mål. Ove var en smart kille. Han tog en taxi direkt efter målgång de dryga kilometerna från Östermalms IP till Värtan.

Jag gjorde tre lopp på raken 82-84. Efter varje lopp tog vi oss en utgång. Ett populärt ställe var Kåren/Glädjehuset på Rådmansgatan/Holländargatan. Klart att man var rätt sliten efter en mara och då var det mycket skönt att varva ner med att hänga i baren och även mjuka upp sina trötta ben med en sväng på dansgolvet. Kommer ihåg en episod då jag förgäves försökte bjuda upp galanta damer med nollresultat som följd. Då var den förut nämnde Ove inte sen med att replikera: "Talade du om att du legat i en container?"

Berättade sedemera för min mor uppe i Nordmaling om att jag ett antal gånger besökt Glädjehuset i Stockholm. Hon reagerade omedelbart genom att bli helt förtvivlad och förkrossad. Jag kom då på mig själv att jag kanske uttryckt mig något osmidigt.

1983 hade IBM några datorer framme i samband med nummerlappsutdelningen där man kunde få riktlinjer om sin kommande sluttid dagen innan maran. Man fick knappa in aktuella personbästa på 5, 10 respektive 15 km. Skärmen visade 2.54,00. Jag hade 3.16 1982 och trodde följdaktligen inte mina ögon. Det visade sig vara ypperliga förhållanden.13-14 grader och lite duggregn. Hugh Jones vann på 2.11, den bästa Stockholmstiden och jag passerade första milen på 38 minuter och gick in på 2.53,40. Placerade mig runt 700 men detta hände under den så kallade Joggingvågen och de flesta av de 1000 första låg på en träningsdos av ca 7-10 mil/vecka. Vasaloppssegraren från 1981 Sven-Åke Lundbäck hade 2.48 det året.

1984 fick jag ett tips innan start att det var smart att ta Vallhallavägens bortre körfält efter Stadion direkt efter starten. Jag hade startnr 230 och befann mig så gott som först av alla på den sidan ivrigt påhejad av balkongsöstermalmare. Upptäckte precis innnan Gärdet att den legendariska OS-guldmedaljören 8 år tidigare i Montreal Anders Gärderud var strax före mig. Beslöt att ta rygg bakom honom och försöka hänga med som en igel första varvet.

Kostade även på mig att frambringa ("gåshud eller eller ståpäls, ett uttryck myntat av en annan OS-guldkille"), då jag gick upp jämsides med Anders mitt på Västerbron.

Det visade sig vara det enda Stockholm Marathonlopp som Gärderud sprungit (2.48) och det blev även ett långt uppehåll även för mig. 1992 och 1994 sprang jag men åldern och träningsmängden var inte längre på samma nivå och jag var inte i närheten av 80-talstiderna.

Löpning är en utmärkt form för att hålla sig i form och även hålla kortisolnivåerna nere samt bibehålla kreativiteten. Uppkomsten av Minitouren och Junior Opentävlingarna har tillkommit under trevliga joggingturer. Har sprungit några löppass i veckan ända sedan barnsben och nu när mina artrosproblem i vänstra knäet är på bättringsvägen efter senaste årets glukosaminintag ser jag framemot många avkopplande skogsrundor framöver.