Jaha Gott folk, nu måste man ändå till slut trots allt fatta pennan och skriva ihop lite. Önskar att man haft Tomas Tranströmers kraft i pennan. Så här i vintermörkret som just nu mer påminner om ett tungt höstmörker kommer min inspiration inte från Nobelpristagaren Tomas Tranströmer, inte heller från Joseph Brodsky utan mer från Jonas Alströmer. Vet inte mycket om den killens skrivkunnighet men han införde i alla fall inte potatisen till Sverige som allmänt påstås utan det gjordes utav 1600-talets hemvändande 30-årigakrigssoldater.

Alströmer var förmodligen ändå en av de första som började med potatisodling i Sverige 1723.

Potatis är en stor källa av kolhydrater kryddat med en dos C-vitamin som idrottare i alla länder behöver. Efter önskemål från en schläkting förra året vid den här tiden då jag mest var en gnutta nojig och skrev om lussekatter och pepparkakor tyckte emellertid kusin Bengt-Åke att jag på Hörnan avslöjade receptet på den berömda Radiokakan som gjordes av bla moster Signe en gång i tiden. Det visar sig att Radiokakereceptet nått offentlighetens ljus sedan länge. Bla tillhörde radiokakan en av höjdpunkterna på 50-talet.

För några år sedan kom jag på mig själv att jag var fruktansvärt sugen på något gott. Hade en minnesbild av att min mor ett antal gånger i mitten av 60-talet och sporadiskt fram till 70-talet plötsligt från tomma intet trollade fram en ischokladblandning som med mariekexets speciella arom kittlade de flestas smaklökar på ett imponerande sätt.

Jag fick i detta ögonblick ett inspierande kreativt infall och har därefter tillverkat ett antal Radiokakor som jag även spontant levererat under Juletid till min dotters tenniskompis mamma och även till min egen mamma uppe i Nordmaling.

Radiokakan härstammar från1920-talet. Man ville ha något att äta samtidigt som radion var i sitt spädbarnsstadium och man behövde ett tilltugg som inte störde de andra lyssnarna. Namnet Radiokaka kom just därifrån, ett ljudlöst andäktigt kollektivt tuggande från forna tiders vardagsrum.

Det finns många olika varianter på Radiokaka. I bland används blockchoklad i andra recept kakaopulver. Gemensamt för alla recept är dock den stora mängden kokosfett som blir fantastiskt gott blandat med choklad, ägg och mariekex.

Det har under historiens gångna lopp spekulerats om att kokosfettet tillhör det mest onyttiga livsmedel man kan stoppa i sig. På senare år har myten till stor det vänts i och med

skidskytten Björn Ferrys diet bestående av en stor mängd fett. Multisportare, ultratonlöpare och Vasaloppsåkare som dagligen bränner ca 8000 kalorier är en bit Radiokaka inget som avskräcker, snarare tvärtom eftersom fett står för en stor del av bränslet för dessa uthållighetsfenomen.

Till alla läsares glädje kommer inom kort Hörnans första gästskribent att göra sina första formuleringar i en betraktelse där huvudfigurerna borde vara oerhört glada om de kommer över stora mängder Radiokakor i sin dagliga utövning.

Just nu pågår den årliga Nobelfesten. Inga större skandaler att vänta som när Milton Friedman fick sitt ekonomipris och en överförfriskad student öppet demonstrerade i Blå hallen och Kungen därefter myntade orden: It could have been worse.

Madeleine lär nog inte våga sig på sin icke reglementsenliga klänningurringning samt den obligatoriska glassen lär nog inte bytas ut mot några skivor Radiokaka. Nobeltraditionen lever vidare även utan Radiokaka.

Gott folk. Här är receptet som jag begagnat mig av.

250g kokosfett-smält och låt svalna.

2 ägg och 3 dl florsocker vispas.

1 dl kakao rörs i ägg-sockersmeten.

Blanda i kokosfettet, obs ej för varmt.

Häll smeten i en avlång form täckt med plast alt bakplåtspapper.

Varva chokladsmet med mariekex (ungefär som man gör lasagne.

Ställ i kylen för att stelna.

Går utmärkt att stoppa i frysen för att sedan ta fram då man är sugen på något gott.

Radiokaka passar under alla årstider. Inte så högtidsberoende som bla lussekatter, kräftor och surströmming.

Min bror hade sommaren 1972 en skiva som hette Obscured by clouds med Pink Floyd. Efter att just nu läst boken: Pigs might Fly, The inside story of Pink Floyd, fick jag reda på att skivan, för övrigt soundtracket till filmen The Valley spelades in på bara 2 veckor, oerhört snabbt för att vara Pink Floyd.

Mitt musiklyssnarintresse började redan 1965 då jag hade hört Rock and roll music med the Beatles. Kom ihåg att jag sprang omkring på gräsmattan och härmade John Lennon och tillhörande pianoklink. Lång senare fick jag möjligheten att beskåda låtskrivaren av Rocknrollmusic, Chuck Berry på Skeppsholmen. Har sedemera fått uppleva live konserter med många av mina gamla 70-talsidoler: Frank Zappa, Santana, Bob Dylan, John Fogerty, Dizzie Gillespie, Kjell Höglund, Moody Blues, John Mayall, Johnny Winter, Peter Green, Alvin Lee, Leonard Cohen, Peter Gabriel, Yes, Roger Waters mfl. Senare i okt kommer Jean Michell Jarre till hovet.

Tidigt 70-tal

Min Pappa Birger hade fått ett uppdrag då han befann sig i stan (i detta fall Umeå). Köp en skiva med Leonard Cohen kommenderade vi honom. Sagt och gjort, han gick in i Burmans skivbutik och kom tomhänt därifrån. Vad hände frågade vi därhemma? Jo, jag gick in och sa: "Jag ska ha en skiva med Leonard Kohen. -Butiksbiträdet svarade (förmodligen i brist på nödvändig kunskap) "Här för vi inga kor".

1973 gick jag själv in i samma skivbutik. Dark side of the Moon hade precis släppts. Då jag tittade bland alla Pink Floyd skivorna hittade jag ett konvolut med en ko på. Jag köpte den i stället. Burmans musik låg på en gågata. Ljudet av en motorcykel kom från vänster öra och ut i högra i början av ledmotivet "Atom heart Mother". Jag provlyssnade i lurar och det var precis som en verklig motorcykel rivstartade och passerade utanför butiksfönstret 1973 i Umeå. Dark side of the Moon och sedemera även Wish you were here fyllde även de upp min skivsamling. Jag blev helt såld. Hade farsans gamla avlagda 50-talshatt på mig i plugget där jag textat Pink Floyd på fronten.

Runt 1975

Fick Leslie West i mitt framhjul då jag cyklade hem från skolan i full speed för att så snabbt som möjligt hinna hem för att lyssna på bandet Mountain, som jag lånat från polaren Janne. Det var första och enda gången som jag sett stjärnor. Jag gjorde en frivolt och hamnade med huvudet före rakt på den ishala asfalten efter det att konsumkassen med vinylskivorna fastnat i ekrarna på cykeln.

Sedan på gymnasiet lånade och lånade jag ut en hel del vax. Fortfarande har jag kvar inspelningar av bla Yes, Genesis, tysk krautrock och Fushionsjazz. Wasa Express gjorde ett bejublat liveframträdande (tror det var 1978) på tre timmar med Åke Eriksson i sitt esse i Mimerskolans matsal. Åke sa bla."Det här får man stipendium för" när han tryckte på med sin karakteristiska stil på sina dubbla obligatoriska baskaggar.

Damer

Jag hade ingen större lycka med damer under högstadietiden. En finnig endorfinpreppad uthållighetsidrottare var nog inte det första tjejerna i min ålder tänkte på. Lyckades en gång i alla fall med konststycket att få till en sk björnkram med klassens snyggaste tjej i åttan på UG. Jag stank emellertid en hel del av sk hemgjorda drycker och det hela var nog inte den mest angenäma upplevelse för någon av oss.

Det var och kanske är fortfarande så att traktens ljuvliga amazoner är/var just ute för att åka amazon och samtidigt lyssna på kramgoa låtar och saxparty med någon med körkort som var/är både 3-4 år äldre än vi 14-15 åriga grabbar.

Ingemar Nordström var på den tiden ljusår ifrån Pink Floydmusiken jag lyssnade på. Därför blev jag glatt förvånad då en dam, vi kan kalla henne Karlsson visade sig också gilla Pink Floyd. Förmodligen hade hon fått syn på min dekorerade hatt. Det visade sig också så att hon inte var från orten utan precis hade anlänt från inlandet. Det var från den stunden mitt stora skivbytarintresse igångsattes. På den tiden var Manfred Manns Earthband och framförallt Frank Zappa stora. Minns att jag och Karlsson (man kallade varandra vid efternamn i Ångermanland), jag fick själv heta enbart Lindahl ända upp i 20-årsåldern. Numera här i Svealand är det nästan bara yrkesmilitärer och Lindahl på tennislekisen försöker skoja till det med att exempelvis kalla en 5-åring för Cedergren. Kom i detta nu på att vår kompanichef 1979 i Sollefteå just hette Cedergren.

Jo, var var vi nånstans? jo i Nordmaling. Jag och Karlsson försökte oss även på en analys av Frank Zappas formidabla Dinamo Hum.

Kiss my aura...dora

M-M-m... its real angora

would yall like some more-a?

Right here on the flora?

An how bout you, fauna

Ywanna?

Dagen efter vi slutat nian ställde jag ut högtalarna på gräsmattan utanför huset och spelade hemmainspelningar från radioprogrammet tonkraft på rullbandsspelaren med bla Nationalteatern och Ulf Lundell. Bjöd även in Karlsson och polaren Pelle. Tonerna från Shine on your crazy diamond hördes flera kvarter bort berättade de entusiastiskt då de anlände.

Wish you were here skivan liksom föregångaren Dark side of the Moon är väldigt mycket Roger Waters och de andra medlemmarnas upplevelser av grundaren Syd Baretts tragiska dekadens.Syd Barett kom på namnet Pink Floyd efter två ganska okända blusmusiker som hette Pink Anderson och Floyd Council. Barett var en jättetalang och första Floydhiten kom redan 1966 med Arnold Lane. 1967 spelade man in The piper at the gates of dawn samtidigt som the Beatles gjorde sin berömda Sergeant Pepperskiva i rummet intill i Abbey Roadstudion. Sen gick det snabbt utför med Syd. Det blev alldeles för mycket LSD och redan 1968 gick det inte att ha kvar honom i bandet. En månad januari 1968 var Pink Floyd ett femmannaband sedan Syds kompis David Gilmour tillkom.

Bandet fortsatte att experimentera sig fram i tidsenlig psykadelisk anda. I samband med Meddlealbumet 1971 kände alla fyra Pinkfloydarna att de var på rätt väg och skivorna Dark side of the Moon och Wish you were here tillhör rockhistorins milstolpar.

Dark side.. präglat av Richard Wrights mjuka personliga klaviaturer där den instrumentala Great gig in the sky behövde en vokalist. Producenten Alan Parsons (han som startade Alan Parsons project -75) kände en dam som han trodde passade för jobbet. Hon Clare Torry fick sedvanligt studiogage för 3-4 tagningar. Hon blev sedemera ytterst förvånad då hon hittade skivan i en butik och hennes namn fanns med på konvolutet. Vid den tidpunkten var det nog ingen som trodde att albumet nu  på tvåtusentalet kommit upp i nära 40 milj sålda ex.

Eftersom Clare ansåg sig bidra med så mycket på just låten Great gig in the sky stämde hon Pink Floyd 2004 och står sedan 2005 som medförfattare tillsammans med Richard Wright.

Jag gillar låten Have a cigar från Wish you... Det är en tuff sång med ett härligt tryck. Vad jag inte visste förrän nu är att sångaren inte tillhör Pink Floyd. Varken David, Richard eller Roger kände sig kapabla att genom sina vokalinsatser göra låten rättvisa. Räddaren i nöden blev Roy Harper som jobbade med en egen skiva i rummet intill i den berömda Abbey Road studion. Harper erbjöd sig att sjunga Have a cigar och det gjorde han. Har hela tiden trott att var David Gilmour. Vad bra David sjunger kommer jag ihåg att jag tänkt.

Efter dessa formidabla album började den enorma kreativiten att sakta börja sina. Richard Wright och David Gilmour bidrog inte med några låtar längre. I boken berättade de att de på något sätt var lite slöa efter framgångarna som kom så plötsligt 1972-1975.

Den store motorn i bandet blev from 1975 Roger Waters. Han hade fingrarna i det mesta som rörde Pink Floyd. Animalsturnén med den berömda grisen och framförallt the Wall med skiva, konsert och film. Efter 1980 då bandet splittrades efter inre slitningar försökte bandmedlemmarna med div soloutsvävningar. Det blev inga större framgångar för någon av dem beroende på att Pink Floyd liksom ett fotbollslag hade rätt kille på rätt plats, vilket åren 1970-1977 då de var som störst bekräftar. De var alla i rätt ålder 25-30-årsåldern och hade en säker trummis i Nick Mason, en guraspelare av gudsnåde i form av David Gilmour. Ett stort musikaliskt geni i form av Rick Wright och sist men inte minst den geniale textförfattaren och låtskrivaren Roger Waters.

Pink Floyd kände i början av 1972 att de hade något stort på gång och ville gå grundligt tillväga. Bla testade de många av låtarna inför publik 71-72. Albumet spelades sedan in mellan juni72 och jan73.

Alan Parsons var producenten. Han lyckades framkalla en fantastisk ljudbild. Crime of the Century med Supertramp från 1974 är också det en skiva med fantastisk ljudkvalité även om det inte är Parsons som producerat den.

Ni som i detta nu fortfarande är ovetandes om eller har undgått att ha upptäckt Pink Floyds storhet är i den digitala teknikens tidsålder är hjärtligt  välkomna att besöka Youtube där numera finns en mängd klipp finns från de goda Pink Floydåren.Det finns hela filmer på timmen och över på Youtube.

Kan rekommendera bla: Meddle a classic album, Making wish you were here, Fat old sun etc

I tidigare inlägg har jag ganska strikt hållit mig till det aktuella ämnet. Livet är emellertid mer mångfasetterat än exempelvis ett maratonlopp eller en fiskmås. Jag upptäckte av en slump popsångaren Kjell Höglund  sommaren 1976 vid köksbordet hemma i Nordmaling

då jag lyssnade på radioprogrammet visstunden. En låt som han framförde tillsammans med gitarristen Anders Bränngård var Nattlig episod med allkemisten Karl Marx. Höglund förklarade då att han gjort en låt precis som han velat göra den. Det var en salig blandning av mytologi, historia, livsåskådning, samhällsanalys, psykologi mm. Jag tror att jag med denna Höglundinspiration med pennans hjälp på något sätt kan frigöra mina intuitiva och kreativa krafter på ett mer ändamålsenligt sätt. Kjell pratar också om om något som han benämner som mytologisk laddning. 

Kjell får sin inspiration av något i hans liv som ger upplevelser av olika slag från mytologiska berättelser, sagor, filmer, musikstycken etc som han intuitivt känner är bra och passar hans personlighet. Han nämner bla James Hiltons roman Bortom Horisonten. Från den fick han inspiration att skriva sången Vägen mot Shangri-la. Andra inspirationskällor är filmerna Casablanca och Jakten på den försvunna skatten.

Det finns många vägskäl och episoder i var mans liv som får nya vändningar pga sådana mytologiska laddningar som Kjell Höglund beskriver. Personligen har 70-talet präglat mig

i allra högsta grad eftersom åren mellan 10-20år är de åren i livet som ens personlighet grundläggs och utvecklas med mycket hjälp av sk mytologiska laddningar. Tycker bla om att lyssna på många poplåtar från den tiden. Fortfarande får jag gåshud av suggestiva Creedence Put a spell on you och Deep Purples Child in time i min mp3 på rullskidpassen och löprundorna.

En TV-serie som gick i mitten av 70-talet var Vilhelm Mobergs Raskens. Jag och några klasskamrater från nian gjorde parodi på den med rullbandspelarens hjälp. Sedemera spelades den upp för klassen på en Svenskalektion. Ett annat ämne var 1600-talets Häxprocesser. Det hela visade sig bli mer av ett Psykadeliskt Pink Floyd porträtt eftersom deras musik förekom då det skulle sättas eld på bålet.

En annan Vilhelm Moberg 70-tals tvserie som berörde mig var Din stund på jorden. Där får man följa en pensionerad äldre man som utvandrat till Amerika i unga år. Han har minnen från sin barndom där huvudfiguren är hans bror som hastigt drogs bort från jordelivet i vid 19 års ålder. Under sommaren har boken gått som följetong i radions P1. Spontant känner jag att Min stund på jorden har en stark mytologisk laddning. Jag vill emellertid ändra titeln till Min stund på jorden. Om jag skriver om min stund på jorden kan jag blanda allt mellan himmel och jord (inte himmel direkt kanske) förutsättningslöst i min hörna.

Nu plötsligt har jag det framtida konceptet klart i min Hörna. Varför inte blanda alla funderingar, idéer, drömmar etc med integrerat med även andra intresserade gästtyckare och skribenter med alla former av intressen. Nästa inslag i Hörnan blir då Min stund på jorden 2. De senaste 35 åren har Biofilmerna envist kört på med uppföljarkonceptet. Jägarna 2 har numera kommit upp på Biograferna. Kan bli i tjatigaste laget då det i många fall blir uppföljaren till uppföljaren som i sin tur blir uppföljarens uppföljarens uppföljare. Då börjar det mer och mer likna Lars Ekborgs berömda eländets eländes elände vilket Poltergeist 3, Hajen 4 och Omen 8 bekräftar.

I mitt fall här på hörnan behöver nog inte gemene man oroa sig för detta fenomen eftersom just min stund på jorden innehåller mer intressanta ämnen än exempelvis Norman Bates i Psycho 3 eftersom Alfred Hitchcock lämnat arenan för länge sen då den filmen spelades in.

Apropå  mitt kulturelle intresse är jag sjukt intresserad av att få titta på de svartvita 30 minuters Hitchcock producerade tv filmerna från 60-talet. De gick då på svt:s enda kanal med Hitchcocks egna kommentarer. Där kan man tala om mytologisk laddning.

Såg förresten Firmafesten häromdagen. Roffe Bengtsson, Stellan Skarsgård var briljanta. En annan Svensk kultfilm är Stig Claessons Vem älskar Yngve Frej. Lars Molins TV-filmer är också de briljanta. Avslutar med så långt tillbaka i tiden som 60-talet. Ungdomsserierna Kullamannen och Kråkguldet var spännande för oss lite yngre. Bombi-Bitt och jag efter Fritiof Nilsson Piraten var något man inte missade när det visades. Listan kan göras lång.........Böcker i form av Sagan om ringen mm ej att förglömma.

Önskar alla läsare en fin stund på jorden med många inspirerande mytologiska laddningar.

I helgen lånade jag Stefan Jarls triologi Dom Kallar oss Mods. En utmärkt tidsdokumentär från 1968-1993. Helt uppenbart är att Jarl själv iscensatt och och redigerat många händelser och episoder i de tre filmerna. Mycket är planlagt för att väcka opinion och ett sätt att påpeka det så kallade Sociala arvet. Nu har det gått 45 år sedan de första inspelningarna inleddes 1966. Då var den rådande ungdomskulturen Mods där man som exempel kan ta Hepstarssångaren Svenne Hedlund som fortfarande har kvar locken ännu i dag.

1967 kom Flower Power med Hippierörelsen och Vietnamdemonstrationer, Kårhusockupationer men även ny musik och droger av olika slag.

Första filmen Dom kallar oss Mods inleds med att en kille kallad Tompa redogör och berättar om sin uppväxt med missbruk i familjen och sina egna upplevelser från diverse fosterhem, institutioner och ungdomsvårdsskolor. Vi får sedan i filmen följa Kenta och Stoffe som även de växt upp med missbruk i sin hemmiljö och i filmen i stort sett lever som de hemlösa i dagens Sverige. Stoffe var i 17-årsåldern och Kenta i 19-årsåldern då filmen spelades in. Ingen av grabbarna arbetade utan de drev omkring planlöst. En samlingspunkt var en ungdomsgård där ett helt gäng umgicks och hashrökning förekom helt öppet. Kenta och Stoffe uppträdde som popmusiker på ungdomsgården.

Tycker kanske själv att Stefan Jarl kanske även borde ta upp lite mer om Modsens kreativa förmågor. Det fanns ett helt gäng från andra miljöer som experimenterade med droger och alkohol några år för att sedan gå vidare i livet. Det som skiljer dessa från barn med taskig uppväxt kan vara att de har mer strängar på den så kallade lyran och tryggare hemförhållanden och att de därför har lättare att komma på fötter då det börjar krisa till sig.

I sista filmen Det sociala Arvet menar Stefan Jarl att han hade fel beträffande det sociala arvet. Det gick trots allt bra med Kentas son Patrik. Jag menar att det gick bra pga av att mamman Eva Blondin kom från bra hemförhållanden och skapade en trygg uppväxt för Patrik.

Andra filmen Ett Anständigt liv handlar mycket om de tunga drogernas intrång och man får se starkt påverkade individer, elende och misär kryddat med gripande bilder med musik av Ulf Dageby som är både vacker och skrämmande på samma gång.

Heroinet i musikkretsar hade redan runt 70-71 redan skördat flera offer. Till Sverige dök heroinet upp först runt 1974. Det betyder att Modsen från första filmen var i 25årsåldern och ännu äldre då de första gången tog sin första heroininjektion. Troligen hade de testat opium och morfinbas några år tidigare.De som är med i filmen har kvar sitt tonårsbeteende från 60-talet. Skillnaden är att drogerna de använder på 70-talet är direkt dödande.

Då Stefan Jarl började filma kanske runt 1977 hade heroinet bara funnits i några år men dödsoffren i form av överdoser i många pga feldoseringar ledde till att ett 30-tal Narkomaner avled bara under de år filminspelningarna ägde rum. På 80-talet kom AIDS/HIV som skördade ytterligare offer.

Efter att ha sett de tre filmerna gick jag in på Flashback Forum. Intressant läsning från flera som var med under hippietiden. Både sanningar och osanningar kom fram. 

En fråga som jag ställer mig är hur Kenta och Stoffe kunde finasiera sitt missbruk? Inget arbete, ingen lön och ingen bostad? Inte heller några anhöriga som hjälpte dom verkar det som? Stefan Jarl gör inga antydningar om hur de får ekonomin att gå ihop i första filmen. 

Jag har inte några svar heller men kan nog gissa att någon form av brottslig verksamhet och haschförsäljning står för en stor del av kakan.

Kenta uttrycker ordet kapitalist några gånger och Stoffe sjöng om de små Knegarna ironiskt men ingen av dem gjorde något för att engagera/organisera sig och komma med ett alternativ frånsett att fly fältet med hjälp av droger. Kan det vara så att de helt enkelt inte hade kunskapen som krävdes att gå vidare i livet? Förlorade skolår kombinerat med dålig vuxenkontakt bidrog starkt till detta. En undran är varför Kenta läser in serietidning innan han ska sova i portuppgången i första filmen och att även Stoffe plockar fram en serietidning efter den arrangerade konfrontationen med Kenta efter Bowlingen i ett anständigt liv?

Som sagt alla tre filmerna skapar funderingar och tankar nu när man dem 43 år efter första filmen och 18 år efter den tredje och sista.

Stefan Jarls dokumentärer är ändå bara ett fragment om vad som hände i Sverige under 45år. Små glimtar med 10-års mellanrum. Det blir inte riktigt dokumentär i ordets egentliga mening då kameran hela tiden finns närvarande och det mesta är regisserat.

En 30 min lång radiointervju med Olof Palme finns med som extra material i DVD boxen. Mycket intressant. Man kan nog också hitta en hel del på nätet där Stefan Jarl berättar om inspelningarna.

Sen kan man också fråga sig vilken roll Stefan Jarl har. Var målsättningen att göra häftig film samtidigt som han försöker hjälpa Kenta och Stoffe? Vad hände efter att första filmen var klar? Hjälpte han dem att bli kvitt drogberoendet? Hade han fortlöpande kontakt?

Nu har åren gått och inte många av personerna från filmerna finns kvar i jordelivet. Bla är alla fyra från tågresan upp till Hedemora borta. Han som rökte med Stoffe & Kenta på tåget dog ironiskt i Indien då han förmodligen ramlade ut från ett tåg. Stoffes bror dog 1983 och i dag är det bara en handfull av gänget kvar. Många blev också offentliga personer efter att filmerna gått upp på biograferna. Kan förstå att de inte vill bli förknippade med filmerna som ändå speglar deras eget liv.

Vet inte varför detta just nu hamnar i hörnan? Det kanske är Stefan Jarls avsikt också då han gjorde filmerna. Det vill säga få folk att tänka, tycka, bli berörda, refleketera etc, etc.

Med mig har han i alla fall lyckats.

Adel, Präster, Borgare och Bönder var något vi fick lära oss i skolan. Den typen av Politik finns inte längre. Samhället och olika typer av värderingar ändras ständigt. Så är det också inom idrotten. Populära idrotter poppar upp och barn dras till samma sporter som sina idoler. När televisionen kom på 60-talet med 1st kanal och sedemera (hela 2 kanaler) i ytterligare nästan 20 år innan 3:an och fyran kom såg den genomsnittlige Svensson mer än 50% av hela TV-utbudet., Det som fanns var TV, tidningar och radio.

Numera är datorn med sociala medier, spel och nyheter  även en stor kunskapsinhämtare. Vill man ha reda på något är det bara att googla eller gå in på Wikipedia.

Tidigare fick man kolla upp Bibliotekets öppettider och inhämta historska uppgifter. Bla kollade jag upp Pekka Vasalas berömda lopp i Finkampen 1972 där han var mycket nära världsrekordet på 800m.

Numera finns som sagt många TV-kanaler. Tennis hittar man på betalkanaler. På gratiskanalerna kan man på sin höjd se någon Davis Cup match. Då blir rekryteringen till landets tennisklubbar en helt annan. Det var annorlunda på 60-talet då Björn Borg slog sina slag på familjens garageport efter att ha sett Janne Lundquist och grabbarna på TVns enda kanal och sedemera Mats Wilander och Stefan Edberg som sett Björn Borg på en av TVns båda kanaler 10 år senare. Ytterligare 10 år senare satt Tomas Enquist, Björkman och Norman och tittade på Wilander och gänget. Björn var 50-talist, Stefan 60-talist och Kulti 70-talist. Vad har vi nu? Jo, Söderling som 80-talist. Var har vi då 90-talisterna?

Det råder andra värderingar i dag. Förebilder hämtade från exempelvis Big Brother (där förresten en Nordmalingsbo vann i år). fanns inte på samma sätt under 60-80 talet. Att öppet svära, förtala andra, allmänt glorifiera alkoholen i form av Kungarna från Tylösand och även genom den högre medelklassens utsvävningar på Gotland och festandet i Båstads tennismetropol gagnar knappast heller idrotten.

I dag är mycket uppbyggt kring snabba klipp (Lapidius, Snabba Cash) där långsiktlighet och kontinuerlig träning får en mindre betydelse. En regelbundendet tränad idrottare får endorfinkickar. En Stureplansfreak hämtar sina kickar från nattsudd med droger och alkohol.

Dagens utrustning bland individuella idrotter har ändrats betydligt. Då jag tävlade i längdskidor i början av 70-talet hade så gott som alla tjärade träskidor för ca 100-200:- hemma i garaget som de kunde plocka fram när det var dags för skolmästerskapet. Numera krävs det dubbla utrustningar skate/klassiskt med en kostnad på ca 10 000:-. Lägg till att skor, skidor, stavar är färskvara då ungdomarna växer så är dert naturligt att bara de mest hängivna från välbärgade områden sysslar med skidåkning i dag. Urvalet blir mindre och konditionsidrotterna tappar mark.

De som tävlar i tennis i dag har mer börjat likna de som spelade tennis innan TVn kom med Janne Lundquist och Björn Borg. Rekryteringen sker från välbärgade yrken. Söner och döttrar från kapitalförvaltare, mäklare, bankmän och egna företagare. Stadsjeepar, BMWs i senaste årsmodeller rullar in på vid olika tennistävlingar runt om i landet. Sveriges bolltalanger väljer oftast enklare lösningar. I fotboll, innebandy, handboll kräver man oftast bara ett par regelmentsenliga skodon att ha på fötterna och transporterna till matcherna sker gemensamt och man kan i princip spela match samma vecka som man börjat träna.

I dag är det också högre träningsdoser inom lagidrotterna. Specialiseringen sker tidigare och barn och ungdomar har inte tid att utöva flera idrotter samtidigt. Då får ofta tennisen stryka på foten eftersom inlärningsperioden är så lång. Vad man oftast glömmer är att tennisenn också är en färdighet precis som att lära sig cykla och simma. Alla basfärdigheter har man nytta av om man ska fortsätta sin elitsatsning eller bara vill motionera senare i livet. Den sk motoriska banken där kroppen lagrar olika färdigheter och rörelser av allehanda slag är en oerhört viktig komponent inom samtliga idrotter.

Tennisens tävlingsmoment har inte förändrats särskilt mycket de senaste 50 åren. Samma typ av utslagsturneringar förekommer för att de högst rankade för samma penning ska få ihop ca 5-10 timmars matchträning/turnering. Ca 50% av de övriga spelarna får i snitt spela ca 1 timme för samma erlagda startavg.

Bilden är tagen 1965 av min Pappa. Kommer fortfarande ihåg att jag redan då var intresserad av tennis men fick inte se dåtidens stora spelare typ Janne, Santana Emersson och Stolle. Jag huserade i stället på Båstads nedre banor i egenskap av kombinerad barnvakt lekkamrat åt mina yngre kusiner tillsammans med min Mamma. Sedemera har jag dock fått se många trevliga proffsmatcher både i Båstad, OS och Stockholm Open.

Börjar med att Gratulera Robert Zimmerman som fyller 70 år nu till veckan. Min dotter sa en gång i tiden att han heter Bob Hyllan. Han sitter på hyllan. Never ending tour fortsätter....... Never ending tour fortsätter även med Gunnars Hörna. Träffade en Slim Borgudd lookalike under Majspelen som berättade att han börjat att läsa hörnan. Kanske beroende av mina påtryckningar men en läsare är bättre än ingen läsare.

Det löptes Göteborgsvarvet den gångna helgen med 60 000 deltagare. Till helgen kommer Stockholms Marathon att genomföras. Första loppet gick på Stockholms gator 1979. I min ungdom testade även jag att lufsa runt 42195 metersbanan. Jag flyttade ner till Trosa/Vagnhärad för att studera på Stensunds Folkhögskola 1981. Där gjorde jag sällskap med några grabbar med spring i benen med målsättningen att genomföra "Maran" 1982. Sagt och gjort vi sprang många skogsrundor och även Ådarundan 16km på asfalt för att vänja benen löptes minst en gång/vecka. Det föll en hel del snö vintern 81-82 så löparskidorna plockades fram för att spetsa uthålligheten ytterligare.

När jag stod på startlinjen en junidag 1982 visade termometern på dryga 30 grader och den stekande solen bidrog till att att vi skulle vara med om en riktig mara.Frank Andersson, Floyd Paterson och Ingemar Johansson stod även de på startlinjen tillsammans med 10 000 andra löpglada människor. Jag startade ganska långt bak som 7400 man och fick extra självförtroende när jag hela tiden i ytterfil passerade löpare. Första milen passerades efter ca 56 minuter, Var mycket nöjd med loppet och kunde staplandes med stumma ben och knän ta mig till en bostad i Värtahamnens närhet där kompisen Ove redan låg i badkaret med en W-pinne i näven då jag anlände. Tyckte at det var märkligt eftersom den gode Ove var 40 minuter efter mig i mål. Ove var en smart kille. Han tog en taxi direkt efter målgång de dryga kilometerna från Östermalms IP till Värtan.

Jag gjorde tre lopp på raken 82-84. Efter varje lopp tog vi oss en utgång. Ett populärt ställe var Kåren/Glädjehuset på Rådmansgatan/Holländargatan. Klart att man var rätt sliten efter en mara och då var det mycket skönt att varva ner med att hänga i baren och även mjuka upp sina trötta ben med en sväng på dansgolvet. Kommer ihåg en episod då jag förgäves försökte bjuda upp galanta damer med nollresultat som följd. Då var den förut nämnde Ove inte sen med att replikera: "Talade du om att du legat i en container?"

Berättade sedemera för min mor uppe i Nordmaling om att jag ett antal gånger besökt Glädjehuset i Stockholm. Hon reagerade omedelbart genom att bli helt förtvivlad och förkrossad. Jag kom då på mig själv att jag kanske uttryckt mig något osmidigt.

1983 hade IBM några datorer framme i samband med nummerlappsutdelningen där man kunde få riktlinjer om sin kommande sluttid dagen innan maran. Man fick knappa in aktuella personbästa på 5, 10 respektive 15 km. Skärmen visade 2.54,00. Jag hade 3.16 1982 och trodde följdaktligen inte mina ögon. Det visade sig vara ypperliga förhållanden.13-14 grader och lite duggregn. Hugh Jones vann på 2.11, den bästa Stockholmstiden och jag passerade första milen på 38 minuter och gick in på 2.53,40. Placerade mig runt 700 men detta hände under den så kallade Joggingvågen och de flesta av de 1000 första låg på en träningsdos av ca 7-10 mil/vecka. Vasaloppssegraren från 1981 Sven-Åke Lundbäck hade 2.48 det året.

1984 fick jag ett tips innan start att det var smart att ta Vallhallavägens bortre körfält efter Stadion direkt efter starten. Jag hade startnr 230 och befann mig så gott som först av alla på den sidan ivrigt påhejad av balkongsöstermalmare. Upptäckte precis innnan Gärdet att den legendariska OS-guldmedaljören 8 år tidigare i Montreal Anders Gärderud var strax före mig. Beslöt att ta rygg bakom honom och försöka hänga med som en igel första varvet.

Kostade även på mig att frambringa ("gåshud eller eller ståpäls, ett uttryck myntat av en annan OS-guldkille"), då jag gick upp jämsides med Anders mitt på Västerbron.

Det visade sig vara det enda Stockholm Marathonlopp som Gärderud sprungit (2.48) och det blev även ett långt uppehåll även för mig. 1992 och 1994 sprang jag men åldern och träningsmängden var inte längre på samma nivå och jag var inte i närheten av 80-talstiderna.

Löpning är en utmärkt form för att hålla sig i form och även hålla kortisolnivåerna nere samt bibehålla kreativiteten. Uppkomsten av Minitouren och Junior Opentävlingarna har tillkommit under trevliga joggingturer. Har sprungit några löppass i veckan ända sedan barnsben och nu när mina artrosproblem i vänstra knäet är på bättringsvägen efter senaste årets glukosaminintag ser jag framemot många avkopplande skogsrundor framöver.

Bilden visar den berömda Måsen som fann sin perfekta ruvplats ovanpå den sk Kuren mellan grusbanorna. Kuren fräschades upp och fick döpas om till expeditionsbyggnaden av Tauno Wennerström som ansåg att namnet Kuren tillhörde förgången tid. Har för mig att Måsen på taket som för övrigt återkom till samma Kurtak under 3-4 årstid, (har ingen korrekt siffra på årtal) inte fick något namn? Namnet Måsen är annars mycket gångbart och kulturellt ända sedan 1800-talet med Anton Tjechov.

Flickan på bilden ståendes på den berömda Pytagoras sats sandlådan är numera i allra högsta grad involverad i den i detta nu pågående Majspelen. Hon är ordf i tävlingskommittén och sitter i KTK-styrelsen. I fyra härliga speldagar har det nu i år spelats Majspel. Strålande sol och för vår del något ytterst ovanligt som tennismatcher utan blåst i styv kuling. Från långfredag till annandagen har ytterst låga vindstyrkor uppmäts runt våra banor som annars är kända som tennisbanorna som är så nära en en vindtunnel man kan komma.

Det vackra vädret bidrog till att både spelare och tillhörande publik och tävlingsledning stortrivdes under de första Majspelsdagarna. Några spelare valde ändå att spendera sin Påskhelg på andra vackra platser typ Öland, Gotland, Österlen samt även Hongkong och hade andra tankar än att spela tennis vilket medförde att WO blev ett begrepp med tomma banor i solskenet. Jag lyckades ändå med ett telefonsamtal påminna Hongkongspelaren så att han kunde ta första bästa plan hem till Svedala lagom till nästkommande match.

Bland alla trevliga, sociala och verbala tennisföräldrar hade jag intressanta historiska konversationer med bla Kreüger från Malmö och Mattson från Danderyd som enligt egen utsago bärgat två Majspelstitlar för 71:orna på 80-talet.

Många Majspelsminnen har det blivit under åren som gått. Varit ansvarig för tävlingen from 1985 till dags datum. Bla kom på 90-talet en annan Danderydare med sin far och bror till den berömda Kuren/Expeditionsbyggnaden för att anmäla sin ankomst och även beställa in rikligt med nybryggt kaffe. Familjen Teichert återkom under flera år för att dricka kaffe och samtidigt delta i Majspelen. En gång var ena sonen inlottad mot en duktig spelare boendes i Kungsängen vid namn Christian Johansson som på den tiden höll högsta Söderlingklass minst sagt.

Johansson befann sig emellertid i Båstad på träningsläger och jag hade redan satt in en ersättare för honom. Jag fick plötsligt en spontan idé att skoja lite med Jakob Teichert.

Det började bli dags för match och Teichert frågade mig "Var är den där Johansson någonstans? Vi ska ju spela match här snart"

Då höll jag färgen och sade lugnt: Johansson är i Båstad och på telefon vill han att vi ska lotta om (vem som vinner) matchen........................

Då sa Teichert " Nu får du ge dig Gunnar", Ha, Ha,

Mitt personliga måtto har allltid varit: Bättre skoja en gång för mycket än en gång för litet. Lek, idrott och humor plus även humör skapar samhörighet och man tar med humorns hjälp bort en del av den gravallvarlighet son på många håll och kanter fortfarande genomsyrar tennisen även på ungdomsnivå.

Hej. Undrar förresten hur många som läser mina kryptiska formuleringar och historiska nonsens? Inte i närheten av föregångaren Hylands hörna och nutidens Blondinbella. Försöker i alla fall få med mera strängar på lyran med mitt pekfingerplektrum så att även den som inte är helt 100% tennisnörd ska få lite utbyte av mitt ibland flummiga svammel.

Vårbruket är nu i full gång. Ej att förväxlas med stefan Jarls dokumentärfilm Naturens hämnd från 80-talet där konstgödsel har huvudrollen. I det här sammanhanget är det krossat alunskiffer(lawnit) och under senare (röd tegel/klinkerkross) som har huvudrollen.

I detta nu jobbar jag febrilt med att iordningsställa våra två utebanor så att Majspelen i vanlig ordning kan genomföras på ett respektabelt sätt. I år har vi beställt nytt tjekiskt  sk (en tout casgrus) som kommer i nästa vecka för att optimera toppskiktet på banorna.

Det blir i så fall så nära man kan komma Roland Garros. Jag menar att Kungsängen inte på något sätt kan mäta sig med den berömda Arenan men vi hade i alla fall ett ställe som i folkmun fick namnet Rolands Garage i klubbens tidiga barndom och ett tiotalet år framåt.

Dåvarande ordföranden Jan Eklöw byggde en grusbana på sin tomt ovanför Tibble bygata och bjöd in vänner för trevlig samvaro och ett parti tennis. Enligt säkra källor spelades det även en del Majspelsmatcher där. sedan några år tillbaka är Rolands Garage borta. I stället har marken upplåtits för nya bostäder.

Året 1990 hade KTK planer på att fräscha upp de två befintliga banorna bakom Ekhammarhallen. Tibble Bollklubb hade med kommunens hjälp en superanläggning bakom Krikonstigsdungen. Anläggningen färdigställdes 1981. Lennart Bengtsson såg till att banorna höll yttersta klass i dubbel bemärkelse. Internationella mått bakom baslinjen och släta fina banor. Många spelade sk sommarspel där. Fullt från morgon till kväll.

KTK hade fått lite klagomål från Majspelsföräldrar om att Ekhammarbanorna inte höll samma klass sonm Tibbles. 1990 köpte klubben in 15 ton grus för förvandla graveyardbanorna till ett salsgolv. Linjerna togs bort och allt grus skottades ut. Sören och Sören räknade med papper och penna på en av klubbens sandlådor var linjerna senare skulle utplaceras med hjälp av den berömda formeln Pytagoras sats.

Det hela visade sig inte vara så enkelt. Om för mycket grus läggs på våren hinnar inte det nya gruset bindas samman med det gamla och sk skiktningar uppkommer.

Mitt i den pågående Majspelen 1990 fick jag och Tobbe Rydström skotta bort några hundra kilo grus bakom baslinjen där Torbjörn Thulin spelat sin sista match för dagen. Tobbe Rydström preparerade just den banan så bra att han sedemera vann hela turneringen. Han vann titeln på ett övertygande sätt i en turnering som gick till historien med det absolut värdelösaste underlaget.

Det är också det som är lite tjusningen med ett dött material som ändå blir lite levande i och med att väder och vind och tidigare ojämnheter spelar in både från år till år och dag till dag.

på bilden syns en upplaga banskötare från något år efter katastrofåret 1990 om jag inte är helt ute och cyklar............Torbjörn Rydström i mitten flankerad av Mats Lindström (han som myntade uttrycket vårbruket) samt Mattias Ström (90-talets stora innebandymålspottare).

Vasaloppet Öppet Spår Må 28/2.

Ja på själva 25 årsdagen av Sveavägen 1986 med tragedin Dekoroma, Tunnelgatan, Olof, Grand etc åkte jag Vasaloppets Öppet Spår.

Efter ett antal lopp med början 1983 på Wassbergskidor och Tomas Magnussons alustavar från Falun 1974 och tiden 5.44 med mestadels diagonalteknik har det blivit ett antal 90 kilometer mellan Sälen och Mora för mig. Hade ett uppehåll på 18 år till 2001 då det var 25 minus i starten och 33 grader i det berömda köldhålet Tennäng och minus 18 vid målet i Mora och med dåliga skidor hade jag ytterligare ett uppehåll till 2004.

Sedan 2004 har det blivit kontinuerliga resor varje år upp till Berga by för mig. 2008 samt 2009 dessutom dubblering med både Öppet Spår och riktiga Vasan. I år var förhållandena och upplägget helt perfekt. Det var emellertid riktigt kallt i starten. Minus 16 och som vanligt kallt i Tennäng minus 18 mellan Mångsbodarna och Risberg. Hade vallat för ca minus 5 men glidet var helt perfekt för mig. Hade krafter kvar så jag kunde till och med kosta på mig att staka så gott som hela vägen uppför Lundbäcksbackarna.

Sista biten melan Hökberg och Eldris fick jag dessutom sällskap av 2st träningsåkare som jag hade intressant konversation med. Efter obligatoriska kaffeslurken i Eldris fick sällskap med en elitledsåkare vid namn Adam Steen från Falun som körde stakintervaller inför sitt Vasalopp på söndag.

Kan verklighen rekommendera Öppet Spår till alla glada skidåkare som tränar kontiuerligt och vill ha ett ett litet äventyr i 90 kms härlig skidterräng. Inte alls samma stress som Vasaloppetssöndagen och eftersom inte så många befinner sig i spåret kan man åka i sin egen takt även om man ska vara uppmärksam på den klassiska första backen som tar en del must av en. Efter 87 kms skylten och det bär utför så har man en härlig stakning på myrarna fram till Mångsbodarna. Sedan lite stigning från Tennäng till Risbergkontrollen. Öppna marker över bla sjöar till Evertsberg. Utför igen till Lundbäckbackarna innan Oxberg. Sedan har man bara lite stigningar kvar innan Hökberg ca 18 km till mål. Efter det är det bara att lite på sina armar och staka in till målet i Mora. Tiden blev 5.20 precis som jag förutspådde några dagar innan.

Vad gör man på helger? Vanligtvis startar helgen på fre kväll för att sedan fortsätta i ca 48 timmar till. Rätt mycket tid att planera in motion/träning och varför inte lite tennisspel?

 Då jag som ung och grön i 20-årsåldern blev medlem i den förnämliga KTK-klubben, var det så gott som fullspäckat med folk i KTK-hallen på lör och sön. På de flesta tider spelades det matcher i det som då var klubbens flaggskepp nämligen GRUPPSPELET.

Under åren som gått efter 80-talets helgaktiviteter har läget numera blivit annorlunda. Människor i 2000-talets Kungsängen har andra prioriteringar än man hade på 70-80 talet.

En stadig abonnemangstimme kl 13.00 en söndag vecka ut och vecka in tilltalar nog inte det stora flertalet numera.

Nu är det emellertid så att många av våra ståtliga rödgröna tennisbanor inte används till fullo under lör-sön. Hur fyller vi upp dessa svarta hål? Jag har länge haft en del idéer som jag nu har börjat ta tag i.

Varför inte se fördelarna med att vi i klubben klarat den stora golvrenoveringen med fortfarande god ekonomi som gör att vi även kan förbättra klubbens inkomster och även gemene mans/kvinnas tenniskunskaper. Vilka olika områden är då intressanta att jobba med för att uppnå bättre nyttjandegrad på helger?

Tävlingar: Genom vår fullständigt unika tävlingsform Junior Open som startades 2004 har KTK nu kommit upp över 60st tävlingshelger. Mycket god extern PR för Kungsängens TK.

Familjetennis: En viktig ålder för teknikinlärning och även där plattformen för spelsinne grundläggs är i åldern 6-12 år. Mängden träningstimmar i tennis kanske inte är det fundamentala men däremot är det viktigt att kontinuiteten bibehålls. Då räcker det med 1-2 timmar i tennisskoleverksamheten under vardagarna om det sedan kombineras med spontant strötidsspel med mamma/pappa och eller kompisar på helgerna. Varför inte ordna egna interna turneringar för att stimulera matchspel och även socialt då flera familjer samlas.

Vuxentennis: De flesta tennishallar i centrala Stockholm är helt fyllda på helgerna. Det betyder att många tennisintresserade i 20-60års åldern inte har någon plats att praktisera sina nyförvärvade kunskaper som de lärt sig under veckorna i form av tenniskurser, träningar odyl. Det gäller att på något sätt personligen komma i kontakt med vuxna tennisintresserade runt om i Stockholm och övertyga dem att vi i Kungsängens Tennisklubb kan erbjuda billiga tennistider i trevlig miljö och att det går relativt snabbt att ta sid hit de tider på dygnet då det inte är rusningstrafik.

Slutsats: Vi har redan en stor mängd helgtävlingar men de kan bli mer av den varan för våra duktiga barn, ungdomar och vuxna. Gärna då i egen regi där kompisgängsjälva bokar strötider och spelar matcher.

När det kommer mer externa tennisspelare till klubben kommer de automatiskt via mun till munmetoden och kommunikation genom sociala medier att sprida det som vi alla klubbmedlemmar hela tiden strävar efter, nämligen: Det är trivsamt att vistas i Kungsängens Tennishall med sitt skonsamma underlag och trevliga bemötande.

Hej. Hoppas att Julen och det nya året varit bra.

Söndagen den 16/1 kom det ett helt gäng flickor och pojkar födda 2002-2004 till hallen för att spela en minitennisturnering. Det blev till slut en lyckad tillställning med många bra matcher.

Nu i veckan kommer även inbjudan till Stockholm Open Tour ut.

Det känns som om en nytändning för tävlingsspelandet i klubben är i vardande. Vi har ett helt gäng spelare i 6-8 årsåldern som helt klart hävdar sig även på tävlingar utanför klubben.

Senast KTK hade så många duktiga barn i den aktuella åldern var på 90-talet.

Förhoppningsvis leder den genomförda minitennisturmeringen till att många från klubben bokar

in extra träning på lediga helgströtider som vi har gott om.